förklaring ,
Okej, så här ligger det till.
Just nu mår jag skit.
Och jag tror att alla har fattat detta fel, för det har med flera olika saker att göra.
Visst, det tog slut med Felix, och såklart är jag galet ledsen över det, men det är inte det som gör hela den här deppgrejen, såklart har den ganska stor del, vi alla vet ju hur det är när det händer , elr hur ?
Men det är så här oxå, jag orkar helt enkelt inte med världen just nu. Det finns nog ingen som fattar, inte ens jag egentligen, men det är så mycket jag ångrar just nu och saker jag kunde ha gjort annorlunda.
Har tankar som aldrig funnits där förr, och helt ärligt är jag pissed off.
På vad undrar ni säkert nu, men somsagt, det är komplicerat.
Jag hatar helt seriöst när folk lägger all skuld på sig själva, så vad tror ni inte att jag känner för mig själv när det är precis det jag håller på med just nu ?
Jag vet att jag är stark annars. Inte den som visar sina innersta känslor, börjar grinna eller what ever, för jag hatar det. Jag hatar att visa känslor som egentligen inte ska finnas där.
Jag är en ganska ''sluten'' person som gärna inte vill att hela världen ska veta hur man mår.
Men känner just nu att jag måste förklara mig, för jag vet, jag har aldrig mått såhär förrut, har aldrig bettet mig såhär.
Jag vet att jag håller på att spåra ur, totalt. Men jag måste få göra det nu för jag behöver få lite koll på mig just nu.
Jag har gömt mig bakom smink, utseende & bara flytit med. Visst, inget fel på det. Jag går i sjuan, jag är fjortis, big deal.
Men jag har ju förfan tappat bort mig själv i allt detta !
Och det är inte okej någonstans.
Jag har satt upp plastkänslor som är ungefär lika äkta som plastikoperede boobs. Kört med hela, ''staaaaackars dig gumman,'' när jag vet att det inte är på riktigt nånstans. Jag har inte sagt ifrån när det behövdes , & bara låtit allt gå.
Skitlätt, bara att hänga på. Le och vinka.
Men jag vet ju samtidigt att det inte är så det ska vara. Så nu. Nu försöker jag få ändring på det. Och då kmr all skit upp till ytan. Därför mår jag som jag gör just nu.
Jag kommer säkert ångra detta inlägget om några timmar, men vill verkligen att ni ska förstå. För jag vet att det är fel att skylla allt på sig själv, men det finns inget jag kan göra åt det just nu.
Så, det jag vill komma fram till är, tro inte att detta bara är om en förälskelse, för det är inte så.
du vet att jag inte ville ha en uppsats på detta. du vet att jag älskar dig och jag vet hur det är att vara 14 år och vilsen, inte veta om man räcker till eller inte veta om man kan bli omtyckt som man är. Men grejen är att man blir det och du har så jävla många som älskar dig. Alla går igenom denna fasen, man kan inte undvika den men man kan göra det bästa av situationen. Och istället för att gå runt och tänka att jag är sämst, jag är inte värd någonting, jag klarar inte detta så kan du väl tänka positivt? sätt dig i min situation? Jag vill ge upp, jag vill ta självmord vilken sekund som helst men se, jag vet att det löser sig någon gång!
Att spåra ur löser absolut ingenting, utan ta kontroll istället! Bestäm dig att fan nu skall jag ta tjuren vid hornen och va med människor du älskar, gör det du tycker om och gör allt för att lätta ur detta!? Det kanske känns svårare än vad det är. Alltså jag vet hur stark du är och bara du bestämmer dig fortsätter du vara det. Du kanske behöver skita i de jävla killarna en stund, man gör sitt bästa för att passa in och se vad som händer, det slutar med att man får sitt hjärta stampat på. Jag vet lika väl som du att du inte menade något taskigt med denna texten, men du vet lika väl som jag vart jag vill komma med det jag skriver till dig! Visst, man får må dåligt och allt, men man kan inte sitta och tänka på det, man kan inte sitta och undra, vad om jag gjort så istället? det löser ingenting och du kommer bara må sämre.
Du vet att jag alltid vill hjälpa dig, och jag ställer alltid upp men alla sådana texter som folk skriver bara för småsaker är inte värt det. Du är mycket bättre än såhär och om du bestämmer dig för att inte sjunka ner så gör du inte det. Jag kommer alltid finnas här och stötta dig så bra jag kan men jag vill också att du skall veta att det kunde varit så mycket värre! Jag älskar dig fina syster, och för allt i världen, var inte sur på mig nu för klarar inte det heller.
Vet du hur många gånger jag tänkt lämna allt och dö nu? vet du hur många gånger jag suttit och tänkt, jag orkar inte, jag vill inte? Men vet du vad jag gör? Tar tag i livet och börjar om.
jag älskar dig ♥
var stark ella. för du kommer ta dig genom det här. du klarar det, det är bara att bestämma sig, hur ont det än gör. jag finns vid din sida när du behöver mig. älskar dig. ♥
jag finns ella, and i mean it! det är bara komma & snacka när som & jag skall förstå så bra jag kan. du är stark, bara du vill & det vill du eller hur? kom bara & snacka så kanske det känns bättre! puss sötnos<3
ella. det är så jävla starkt av dig att skriva detta. man känner igen sig, alla svagheter och känslor som bubblar i än. det känns så himla viktigt att måna om sina kompisar (för dom betyder ju så sjuukt mycket trots allt) så att man glömmer av sig själv. men visst, jag hoppas att du förstår hur många vänner du har brevid dig som du kan snacka med och gråta ut med. för du är en sån underbar vän!
jag finns iallfall alltid, hoppas du förstår det ♥
