tankar
alltså jag hatar den här känslan, när man känner på sig att allt inte är som de ska/som de brukar. det är en hemsk känsla kan jag säga. för man tror att allt är lugnt, att det har fixat sig lixom, de har ju det ? men så har man ändå den där jävla känslan av att skiten fof sitter kvar !
det finns inget jobbigare tror jag. känslor, vad är dom bra för egentligen ? dom ställer bara till problem ! okej, inte alltid, för det finns inget finare än äkta känslor tkr jag, men äkta känslor är det som sårar en mest. det gör så jävla ont ibland, ibland svävar man på moln pga av dom. men det fina är att man vet att dom är äkta, vare sig man mår kass elr super, lixom äkta känslor har inget mellanstadium, då är dom inte helt riktiga. och alla har dom. spelar ingen roll vem, dom finns där, ligger och gömmer sig till det händer något speciellt, något annorlunda, då bubblar dom fram som en jävla storm och tar över allt ! man kan inte hålla tillbaka dom, hur mycket man än vill. men egentligen, vi behöver dom.
